krönika i Borås Nu #7
Spridda tankar kring ett uttjatat ämne.
Jajajaja, så var det dags igen. Den här krönikan skall med bestämda steg marschera mot långnäst konstfascism. Vi ska bara ta en liten omväg genom stadsparken först. Går man från Teaterbron och håller höger hamnar man på Direktörsgången. Det är en delvis asfalterad gång, ett brett promenadstråk. En smal liten svårupptäckt kostig leder av från Direktörsgången in i buskaget mitt emot hotellet, detta är Vävarstigen.
Ja lugna dig, nu kommer poängen. Hade de politiker som ansvarade för planeringen av stadsparkens stigar majoriteten av stadsbefolkningen i huvudet när de namngavs? Jag vet förstås inte med säkerhet men jag misstänker att det inte har gått så värst många direktörer per vävare i den här staden. Tvärtom tror jag att antalet textilarbetare som verkat i Borås skulle fylla upp direktörsgången med en fet råge. Enda anledningen jag kan tänka mig till att gången kallas efter minoriteten och stigen efter majoriteten är att direktörsrövar är betydligt bredare än importerade sömmerskors svultna stussar.
Det kanske är så och då ligger det i stadens historia att köra över folkets intressen vilket förklarar beslutet om att resa den långnästa fascisten bredvid tidningshuset.
Men jag måste ändå säga det att hellre nio meter italiensk sagofigur än ännu en ullsax eller knalle. Vi vet väl för skråen att det är en textilstad och jag är spyfärdig på alla dessa förslag i konstdebatten. Ok, bygg ut vävarstigen till motorväg då, det kan jag möjligtvis gå med på. Jag håller faktiskt med kultureliten om att konst ska provocera och väcka tankar samtidigt som den bör kunna märka ut vår stad på en karta. Jamen bygg då ett barnhem i Calcutta, i form av en jättevagina med en blinkande neonskylt som skriker ut BORÅS med nio meter höga bokstäver. Det provocerar, har ett syfte och sätter oss garanterat på världskartan.
Om du har råd att kasta ut en förmögenhet på en docka som inget annat önskar än att bli en levande pojke ska du, jag repeterar, SKA du istället lägga de pengarna på riktiga barn som behöver hjälp. Det hela är så sjukt att jag hoppas att förslaget bara är ett dåligt skämt för att ruska liv i våra trötta huvuden.
Men nu ska man ändå inte gnälla, eller jo man ska gnälla men ändå veta vad man gnäller över. Jag har ju hellre en odemokratisk staty i början av allégatan än rullande tanks och ett censurerat tidningshus. Vi måste sätta vår situation i proportion till andras. Men ändå, det är en långnäst fascism vi drabbas av i Borås, Sverige 2007.
Hahaha! Ja, visst känns det lite vedervärdigt med Pinocchio mitt i vår lilla stad, men det känns mest som om 'vi' bara försöker få uppmärksamhet som vilken desperat 14-åring som helst eller så är snubbarna som klubbade igenom detta beslutet sjukt pretentiösa och verkligen tror på den här idén.