Sandgärdsskolan Poetry Slam!
- Ja!
Var eleverna kickass Poetry Slam:are
- Ja!
Hade jag kamera?
- Fan också!
Jag hade ju gärna lagt upp bilder på avslutningen av en månads slit, men icke. Men så snart jag konsulterat någon med loggkunskaper överlägsna mina så kanske ljudfiler från vinnaren och andrapristagaren kommer upp. De kommer förhoppningsvis också att höras i diktafon.
Eftersom jag är osäker på om de vill ha sina namn publicerade så nämner jag inga. Men jag kan berätta vad som hände.
I skolans aula samlades c:a 150 elever och lärare. Ett trettital elever vågade gå upp på scenen och köra sin grej.
De flesta läste individuellt men tre-fyra stycken team pieces visades också upp.
Det var längesedan jag blev så glad av arbete. Alla gick upp och tog sin roll på allvar oavsett om de läste om jämlikhet, fotboll, respekt, mattanter eller sitt eget könsorgan.
Publiken som mest bestod av åttondeklassare visste exakt vad de skulle göra. De jublade upp poeter på scen, de satt knäpptysta under läsningarna och de lyckades att jävlas lagom mycket med Emcee (jag själv) och jurygrupperna.
Extra eloge till den elev som höll koll på lärarna vid slam master-bordet.
Lärarna som tagit initiativet till 4 veckors lyrik/spokenword skall ha sig en extra applåd - folkets jubel!
Tack för allt!
Rapporten avslutad.
Nu kommer ett uttdrag av en text jag skrivit om jobbet på Sandgärdsskolan/ Fridens!
"...Insikten till bristen på insikt är drygt hundrafemtio tonåringars fel och förtjänst. Jag är skyldig dem den här texten. För det är en text - så mycket vet jag.
Vad för text kommer andra att få definiera.
Jag har slutat definiera och börjat skriva. För att:
”Poesisnubben, är det här en dikt?”
Finns ingen mening att titta på hans papper innan jag svarar.
- JA.
Efter första lektionen avbryter jag varje mening som börjar med ”Får man…” JA! För fan du får. Skit i rättstavningen, grammatiken, interpunktionshelvetet. Skit i det fina språket och kalla inga ord för fula. Skit högt och heligt i reglerna. Skriv, läs, gör. Det är ointressant att definiera vad som är poesi. Det är ointressant att ha tävlingar i estradpoesi, för estradpoesi finns inte. Poetry Slam (som eventuell rörelse) måste bli kvitt definitioner.
Om det är en dikt eller inte som uppförs i ett slam – är det viktigt? Tycker du det? Jag tycker inte det. Men att tävla i tre minuter långa texter, i artisteriet i uttrycket,i att skapa känslan - det tycker jag är roligt. Inte mer eller mindre, bara roligt.
Vi måste ingenting, men i teorin måste vi sluta definiera det talade ordet. Fjortonåringarna vågar inte tävla i Poetry Slam.
Inte för att de tror att deras text är dålig, inte för att de är osäkra om sitt ämne (oavsett om det är kärleken eller om en snorloska eller fotboll eller hästar). De vågar inte skriva klart, vågar inte tala ut, vågar inte ställa upp – för att de inte är säkra på att vad de gör är poesi.
Låt scenen ha en mikrofon och låt människan få en tid oavsett hur kort och låt människan utnyttja scenen, mikrofonen och tiden HELTJÄVLAFRITT (eller pja, utan rekvisita - är lite konservativ där).
Och alla måste inte gilla texten och alla måste inte gilla poesi och alla måste inte gilla sättet Jag vet att det uppskattas när samlingar är enheter är formade. Det ser mer genomarbetat ut då. Och att arbeta är dygdigt. Men om jag säger en sak i klasserna så vill jag säga samma sak här.
Jag har bara haft en regel – inga regler. Det har hänt att jag brutit mot den också.
All poesi är inte till för alla men alla måste få ha någon poesi att kalla sin.
Poesi, jag menar alltså beskrivningar av världar. Bilder av hjärnan och korta rader som förklarar livet som man mött det. Poesi som man vill möta det, som man fruktar det.
Tack team mattant, du som kom på den tysta dikten, Hunter, Du som skrev fyra ord per varje 3 rader och ansåg att dammsugaren i din hjärna tagit alla idéer.
Tack motorcross, Elmer, du som har mer än ett mellanslag kvar (tro mig) och tack utlandssemestern.
Tack till snopp-stopp, min kuk, konstig, msn-spokenword, "min son" och den tveksamma men geniala kalibreringspoeten.
Tack alla åttor på Sandgärdsskolan, ni satte ord på mina tvivel.
Härligt!
Det finns inte mycket som slår peppen med att jobba med unga vuxna. Du verkar ha lyckats inspirera och fått jättemycket tillbaka, grattis!
Jag kan inte mer än hålla med om det mesta som följde på rapporten.. Mer mindre regler.
kramar från skåne
Tack matiss för en grymmt bra tid på skolan! kommer sakna lektionerna som man för en gång skulle faktist längtade till, lektionerna där man inte behövde sitta och lägga allt jävla fokus på att mata in all kunskap skolan trycker i oss, utan att man faktist fick trycka ut sig saker, och kunna vara avslappnad.
än en gång, TACK!
..och Matiss har lyckats sätta liv i 100 åtta-klassare. Matiss, du förtjänar VÅRT jubel, du är bäst!
du bad oss skriva det vi tänkte.
"jag undrar hur det är att springa i ett hamster hjul, JAG VILL SPRINGA I ETT HAMSTER HJUL"
"jag vill äte en hamster till frukost, men ändå åt jag flingor!"
"det är ett ansikte i solen som har en snöstorm i näsan. och min hand är en idiot."
"jag bara älskar kängurubowling"
du fick mig att inse att jag på något sätt är smittad av alla aids troll inne i mitt huvud. och mitt damp-hiv (ursäkta att jag uttrycker det så.( eller nej, INGEN URSÄKT. HA!!)) har utvecklats till aids och har disca med alla dingor som spelar kort på min flintskalliga gässa! ungefär så tackar jag dig för dessa veckor. tack!
du har verkligen satt spår i oss alla, med det kna jag nog tala för alla åttor på sandgärd!
Gud, att jag ens gick upp på scenen är en helt sjuk sak. skit samma hur det slutade liksom.
Men första svenska lektionen utan dig, och vi alla säger:
-Detta var det roligaste vi gjort i svenskan.
och det betyder att du har mer än lyckats!
om jag ska förknippa det med min dikt.
-du var ärlig från början och lät oss se ditt riktigt jag, med dina riktiga färger!
VÄLKOMMEN TILLBAKA!